Nåt på tv?

Börjar allvarligt undra varför jag betalar tv-license. Vad får jag för pengarna? Jo, jag får nöjet att titta på en djävla (ursäkta uttrycket) massa realityserier och dokumentärserier. Vad är det för skillnad? Och om man nu, som jag, inte är intresserad av "Ensam bonde söker mamma", fotomodell-wanna-bees som kastar prylar på varann och skriker hysteriskt, Korkskallar som har tagit jättelån, köpt massa prylar och sen står där frågande och undrar varför dom är totalt panka, (duuh!!), människor som glatt petar i sig allt i matväg hela dagarna och sen undrar varför dom har problem med vikten, inredningsprogram och matlagning till höger och vänster...Vad finns kvar då? Jo, "roooliga" (?) frågesporter, och tävlingar hit och dit. Det ska dansas och sjungas , svaras på pinsamma frågor och nu åker dom skridskor också.. Jag tycker sånt är tråkigt. Vad finns det kvar för den som inte är intresserad av dessa dokusåpor och tävlingar? Inte mycket... På sin höjd kanske tre program i veckan. I WANT MY MONEY BACK!!! Jaja, det är inte konstigt att jag spenderar så mycket jag har råd med på dvd-filmer...



Tataa for now, XO, cranky and pissed off N

Fredagen den 13:de

Ojj, otursdagen. Bara dåliga saker händer. Hemskheter.
Man ska vara extra vaksam när det gäller svarta katter. Eller att gå under stegar.
För att inte tala om vad som kan hända om man skulle råka lägga sina nycklar på bordet.. Hemsk tanke.
Och så vidare med allt det där. För säkerhets skull ska man nog stanna hemma hela dagen. Har hört att det faktiskt finns människor som gör det..
Tänk om någon Modig Människa faktiskt vågar sig ut denna "hemska" dag, (förmodligen med fickorna fullproppade av hartassar) och då råkar få syn på en stege, undviker denna stege genom att ta ett kliv ut på gatan, och PANG !! Blir påkörd av en bil...
Ska man då skylla detta på stegen? Eller kanske på den som har ställt stegen där? Eller ev en svart katt som kanske korsade gatan där tidigare? Mycket tidigare? Ungefär en månad tidigare..
Eller, jag vet!! Han som ställde stegen där hade lagt sina nycklar på bordet.. Kanske? Nåt ska man väl skylla på..
För mig är Fredagen den 13:de bäst av alla dagar. För mig och min son är det en dag att fira. Det är som julafton för oss. Det är den dagen vi kom undan. Den dagen vi fick vår frihet. Med flit hade jag valt Fredagen den 13de när jag beställde våra biljetter till friheten. Och det är ett viktigt datum på en viktig dag för oss. Spelar ingen roll vilken månad denna dag infaller på, det är vår dag ändå.
Andra stannar kanske hemma, aktar sig för stegar och svarta katter. Men vi ska fira. Som vi alltid gör.Vårat datum. Vår dag. Bara han och jag. Det är bara vi som vet vad denna "otursdag" verkligen är.



Our day Nick, XOXO, N

Årets första kris

Dags igen. Sonens pappa har tjatat om biljetter och tider för avgång och ankomst i flera veckor nu. Inte en enda gång har han frågat sonen vad han vill, han har bara tjatat och t o m refererat till skilsmässo-avtalet.
Och då till slut beställt biljetter. Vilket startar kris nummer ett detta år. Krisen som den så kallade pappan inte ser, och även om han såg den inte skulle bry sig om. Varför kan han aldrig sätta sonen före sig själv?
Så nu sitter jag här igen, med en son som drömmer, går i sömnen och biter sig fast vid mig som en igel.
Han har allt han behöver i sitt rum, egen tv, egen dator, egen dvd, men nu är han alltid hos mig. Hela tiden.
Inte gör det mig något, det är bara trevligt, det är ett rent nöje att spendera tid med honom. Han är så snäll och vi har roligt.
Men oron sitter i bakhuvudet och gnager. Vad tar han för skada av det hela? Hur känner han sig när han inte viker från min sida? Vad är det han oroar sig för?
Det kommer att släppa. Om några veckor.
Sen börjar kris nummer två ungefär en månad innan han ska resa. Samma sak varje år.
Jag är trött. trött på att se min älskade son gå igenom det här, gång på gång. Och trött på att känna mig så maktlös. Jag kan inget göra. Jag kan inte hjälpa honom.
Förlåt Nick. Jag älskar dig.

Over and out, XO, N

Vår

Alla ser fram emot våren.
Ser fram emot ljuset.
Längtar.
Alla utom jag.
Jag tycker om när det är mörkt.
Jag målar bättre då. Skriver bättre.
Jag tänder mina stearinljus, lyssnar på min musik och ingenting stör.
Resten av världen är utanför. Den når inte in. Jag får vara ifred.
Jag tycker om det.
När våren kommer, då blir det ljust. Det går inte att stänga ute.
Även om jag drar ner persiennerna så tränger det in.
Ljuset.
Det finns överallt.
Oinbjudet.
Lågorna från mina stearinljus försvinner.
Dagljuset tar död på dem.
Och då dör det andra också.
Viljan att skriva.
Viljan att måla
Stämningen är borta.
Jag saknar mitt mörker.

go in peace, XO, N

Ett brev till Gud

Gud,

Stackars dig.

Du måste vara jättebesviken.

Besviken på allt.

Besviken på alla som

påstår sig göra din vilja.

Predikar vad dom anser är din vilja.

Men dem verkar ha missat allt.

Dem gör inte vad du ville.

Predikar inte vad du skulle ha predikat.

Deras egna åsikter kommer först.

Inte dina.

Dem utnyttjar ditt namn för att få makt.

Dem dödar i ditt namn.

Sårar, sviker och vänder sig ifrån dem som behöver hjälp.

Och tror att det dem gör är rätt.

För det är i ditt namn dem gör det.

Enligt dem själva.

Dem dömmer, i ditt namn.

Dömmer alla som inte är som dem.

I ditt namn.

Säger dem.

Men du dömde väl aldrig?

Stackars dig.

Stackars Gud.

XO, N

(O)bjuden gäst?

Så var det dags igen. det har varit lugnt rätt länge. Två månader minst. Men nu är det tydligen på gång igen. I natt satte stereon igång. Av sig själv. Klockan 04:35 på morgonen. Skrämde slag på mig. Har inte för vana att sätta på musik den tiden på dygnet.
Hade tv:n på tills jag gick och la mig så det är ingen chans att jag kunde ha glömt den.
Idag när jag kom hem var alla lådor och alla skåpdörrar i hela huset öppna.
Inte ens jag är så lat så jag inte orkar stänga en låda eller ett skåp efter mig!
Stearingljus slocknar av sig själva. Jag tänder om dem. Och dem slocknar. Tills jag tröttnar och låter det vara. Då tänds dem minsann. Av sig själva. ..Hoppas det inte händer när vi inte är hemma!!! Prylar ramlar ner när ingen är i närheten, lampor blinkar, det gamla vanliga.
Försökte med pekaren men den snurrade som en jäkla propeller. Lärde mig en läxa sist så dem låter jag bli ett tag. Pendeln "snurrar" åt fel håll..
Frågan är varför det blir så här? Varför nu? Är det någon här? I så fall vem? Och varför?
Dags att bränna Salvia igen. Synd bara att det luktar så förbannat illa.. Undrar hur länge det ska hålla på den här gången... Den som lever får se...

Out and over, xo, N

Till Zoe.

Jag stog på perrongen och väntade på tunnelbanan idag.
Precis som hon gjorde.
Jag stog där och såg på räknaren.
Tre minuter kvar.
Två minuter.
En.
Var det vad hon gjorde?
Stog hon där och räknade?
Tre minuter kvar att leva...
Två minuter kvar av mitt liv...
En minut tills jag dör..
Sen var hon borta.
Varför?

Ja varför? Frågan ekar fortfarande i mitt huvud. varför? Saknar dig. Jag hoppas du har det bra./N

Skrivklåda eller vansinne?

Händelselös dag på alla sätt och vis. Så jag började kolla igenom vad jag har skrivit. Hittills. Och fastnade. Kunde inte gå ifrån datoren. Fingrarna var nästan snabbare än hjärnan. Jag trodde målandet var mitt beroende. Visste inte att något annat kunde få mig att glömma både tid och rum. Men tydligen hade jag fel. Det som jag trodde skulle bli en kort historia, kanske tre, fyra sidor, nerklottrade i all hast för att mina närmaste vänner (Martha och Kiki) tyckte att jag skulle skriva ner den så att dom kunde få läsa, har nu blivit till 53 sidor, över 30 000 ord och upptar all min tid. Hur gick detta till? Visst, jag har alltid tyckt om att skriva, men bara kortare saker. Inget har någonsin kommit i närheten av detta..vansinne? Jag kommer på mig själv med att ligga vaken på nätterna och tänka på att "det där måste jag komma ihåg att skriva imorgon". Jag tittar på en film, men jag hör inte orden dom säger. I mitt huvud är det helt andra ord som kommer upp, ord som måste skrivas ner. Innan jag glömmer bort dom. Jag sitter på tunnelbanan, och delar av historien rullar upp i min fantasi. Ord blir till meningar som blir till sidor. Och så håller det på. Oavbrutet. Jag förstår inte vad som händer. Det här är inte likt mig. Det här är inte jag. Vart har Nanni tagit vägen? Om nån som läser detta och råkar veta var Nanni håller hus: hör av er snarast möjligt!!

So long for now, Ms Dazed and Confused

Gäss plockas levande

Jag är arbetslös. Har på grund av detta ganska dåligt med pengar. Och det finns just nu inte många jobb att söka. Jag söker allt jag hittar som jag tror att jag kan klara av, allt från webpagedesign och grafisk formgivning (vilket jag är utbildad till) till lagerarbete. Är inte så kräsen faktiskt, vill bara ha något att göra och en bättre inkomst. Men även jag har mina gränser...

Rycka fjädrarna av en levande gås? Eller på ren svenska: tortera en stackars oskyldig fågel och få betalt för det. Vidrigt. Vad tänker dessa människor när dom går till jobbet på morgonen och ser fram emot 8 timmars djurplågeri? Är pengar så viktigt så man kan tortera djur för betalning? Och hur såg platsannonsen ut?

"Djurplågare sökes, bra betalt, måste tåla blod". Eller?

Och det finns ju andra lika vidriga situationer på andra ställen i världen. Hundar och katter som blir flådda levande för "det gör pälsen bättre". Eller torteras till döds för "smärtan gör köttet godare". Vad är det för djävla värld vi lever i?Och varför krävs det ett program på tv (som jag inte ens såg) för att få folk att reagera, eller ens veta vad som händer? Stort tack till Åhlens som tog tillbaka sina dun produkter direkt!! Och Jysk borde skämmas som tycker pengar är viktigare än levande varelser.

That's it for now, xo, N

Blogg

Så var det då dags för mig att fastna i drogträsket..ursäkta, bloggträsket skulle det vara.. Ja ja, beroende som beroende.


Har ju hittills alltid tyckt att mitt liv är så förbannat trist så vem skulle vara intresserad av att läsa om det?


Tills en bekant (som inte ska nämnas vid namn) upplyste mig om att det inte är mitt liv som är det viktiga, det är vad jag tycker och tänker som är intressant.


Så, ok då tänkte jag, det kan ju inte skada, jag gör ett försök. Om inte annat så har vi något att skratta åt senare!!


Så här är jag, ännu en ny bloggare i den oändliga bloggvärlden. Den som lever får se hur det går med det hela...


So long for now!! xo, N