R.I.P my friend

Jag har försökt. Sett mellan fingrarna och kommit med ursäkter. Men nu orkar jag inte längre. Nu får du klara dig själv...

När jag var liten hade jag en kompis som bodde granne med mig. Hennes föräldrar var skilda. Hennes pappa var alkoholist.

Ibland när han hade suttit hemma och supit och hetsat upp sig så kom han hem till dem och gick runt och bankade på deras fönster. En gång försökte han sparka in deras ytterdörr.

Eller så kunde han ringa till dem. Och ringa. Och ringa. Tills dem åkte hemifrån.

Han bodde inte så långt borta så varannan helg så cyklade min kompis och hennes storebror till honom för att vara där över helgen. Oftast så kom dem hem igen för när dem kom dit kunde dem höra redan i porten hur han svor och levde rövare i sin lägenhet.

Så har du börjat uppföra dig nu. Du sitter och dricker och hetsar upp dig och sen skäller du på mig. Kanske på andra också, vad vet jag?

Första gången förlät jag dig och vi pratade om det. Men idag gjorde du samma sak igen. Fast värre.

Den här gången blir det ingen förlåtelse. Jag orkar inte mer. Du håller på att gå ner dig totalt, men jag kan inte hjälpa dig. Du har snart inga vänner kvar. Ingen orkar med dig längre. Du måste göra något själv nu.

Förlåt, men jag har fått nog. Det är upp till dig nu. Jag hoppas du gör något innan det är försent.

Jag kommer sakna dig. Den som var du innan. Inte den du är nu.

Ha det bra!!

XO, N

Dalarna

Det är sommar nu. Enligt kalendern iallfall. Själv tycker jag det verkar vara höst. Eller tidig vår... Det regnar ju bara hela tiden.
Jag känner mig instängd just nu. Jag längtar till Dalarna. Längtar till skogen. Och alla djuren. Det tar ju inte mer än fem minuter så är man hos både hästar och kor, grisar och får. Och bikupor. Mysigt. Och siljan utanför dörren nästan.
Och bäst av allt, min syster och hennes familj. Saknar dem.
Vill dit nu. NU!! Har aldrig längtat dit förut, men nu, av nån anledning så gör jag det.
Kanske skulle min vackra Bella och ge mig iväg norrut..
All for now. XOXO/ nanni PS Saknar min Nick.. DS

I'm back!!

Kom av mig ett tag, men gör nu ett nytt försök att hålla detta gående. Skriver jag på alla andra ställen så varför inte här?

Har inget att skriva om egentligen. Det är en helt vanlig Söndag, med andra ord en skittråkig dag. Söndagar är förbannat tråkiga. Varför är det så? Märkligt.

Blev intrevjuad av tidningen Amelia idag. Imorgon ska jag dit och fotas. Jag på bild? Vilket skämt!! Men ska visst bli stylad på alla sätt och vis av experter så vem vet? Dem kanske har något magiskt trick för att få nån som inte är det minsta fotogeniq att se åtminstonde hyfsad ut på bild.

Annars inget nytt. har skaffat en katt. Hon är kul. Jag hoppas Mango fortfarande vill och har tid att lära mig at blåsa eld. vore djäkligt coolt att kunna... Inget annat nytt på gång!!

That's all for now, over and out!!

xoxo, Nanni

Mörka tankar, mycket oro

Något har lagt ett mörkt skynke över min värld. Min familjs värld. Allt går i slow motion. Det är bara en lång väntan. Ska det bli bra eller ska det gå åt helvete? Alla är rädda, alla är oroliga. Han är som en bror för mig. Och han är min vän.
Han är min familj. Han är en av oss. Min syster är hans fru. Om jag är orolig, hur orolig är inte hon? Och deras barn? Inget fungerar innan man vet hur sjuk han egentligen är. Går bara och väntar på vad som ska hända. Hur det ska gå. Hur ska det gå för min syster och hennes barn om han inte blir bra? Hur ska det gå för hela familjen? Och för hans syster? Och varför tänker jag alltid det värsta? Varför tar dem mörka tankarna över? Jag är rädd. Och orolig. Vill inte att det ska vara så här. Och önskar att dem inte bodde så långt borta. Vill inte att min syster ska vara ensam nu. Vill inte att han ska vara sjuk nu. VILL INTE ATT DET SKA VARA SÅ HÄR!!! Allt kommer rasa ihop utan honom. Han är en så stor del av vår familj så jag vet inte hur den skulle fungera utan honom. Alla vänder sig till honom när något behöver göras, han ställer alltid upp för alla. Fixar och donar så alla ska ha det bra. Det skulle inte fungera utan honom. Jag har redan förlorat min dotter och min pappa. Vill inte förlora honom också.
Finns det några högre makter så önskar jag att dem ser till så att han blir bra!! Hans barn behöver honom, min syster behöver honom och resten av familjen behöver honom. Orolig och ledsen Nanni säger nu: Over and out! XO

Avtryck

Man träffar så många.
Några bara flyktigt.
Andra en längre tid.
Vissa fladdrar bara förbi.
Snabbt, och sen är dem borta.
Andra kommer och stannar kvar.
Länge.
Men tiden avgör inte om dem stannar.
Blir kvar i minnet.
En del lämnar ett avtryck.
Även om dem bara fladdrar förbi.
Andra som stannar längre minns man inte.
Dem lämnar inget avtryck.

Finns vissa jag saknar.
Mycket.
Gone but not forgotten, XO, N

Nåt på tv?

Börjar allvarligt undra varför jag betalar tv-license. Vad får jag för pengarna? Jo, jag får nöjet att titta på en djävla (ursäkta uttrycket) massa realityserier och dokumentärserier. Vad är det för skillnad? Och om man nu, som jag, inte är intresserad av "Ensam bonde söker mamma", fotomodell-wanna-bees som kastar prylar på varann och skriker hysteriskt, Korkskallar som har tagit jättelån, köpt massa prylar och sen står där frågande och undrar varför dom är totalt panka, (duuh!!), människor som glatt petar i sig allt i matväg hela dagarna och sen undrar varför dom har problem med vikten, inredningsprogram och matlagning till höger och vänster...Vad finns kvar då? Jo, "roooliga" (?) frågesporter, och tävlingar hit och dit. Det ska dansas och sjungas , svaras på pinsamma frågor och nu åker dom skridskor också.. Jag tycker sånt är tråkigt. Vad finns det kvar för den som inte är intresserad av dessa dokusåpor och tävlingar? Inte mycket... På sin höjd kanske tre program i veckan. I WANT MY MONEY BACK!!! Jaja, det är inte konstigt att jag spenderar så mycket jag har råd med på dvd-filmer...



Tataa for now, XO, cranky and pissed off N

Fredagen den 13:de

Ojj, otursdagen. Bara dåliga saker händer. Hemskheter.
Man ska vara extra vaksam när det gäller svarta katter. Eller att gå under stegar.
För att inte tala om vad som kan hända om man skulle råka lägga sina nycklar på bordet.. Hemsk tanke.
Och så vidare med allt det där. För säkerhets skull ska man nog stanna hemma hela dagen. Har hört att det faktiskt finns människor som gör det..
Tänk om någon Modig Människa faktiskt vågar sig ut denna "hemska" dag, (förmodligen med fickorna fullproppade av hartassar) och då råkar få syn på en stege, undviker denna stege genom att ta ett kliv ut på gatan, och PANG !! Blir påkörd av en bil...
Ska man då skylla detta på stegen? Eller kanske på den som har ställt stegen där? Eller ev en svart katt som kanske korsade gatan där tidigare? Mycket tidigare? Ungefär en månad tidigare..
Eller, jag vet!! Han som ställde stegen där hade lagt sina nycklar på bordet.. Kanske? Nåt ska man väl skylla på..
För mig är Fredagen den 13:de bäst av alla dagar. För mig och min son är det en dag att fira. Det är som julafton för oss. Det är den dagen vi kom undan. Den dagen vi fick vår frihet. Med flit hade jag valt Fredagen den 13de när jag beställde våra biljetter till friheten. Och det är ett viktigt datum på en viktig dag för oss. Spelar ingen roll vilken månad denna dag infaller på, det är vår dag ändå.
Andra stannar kanske hemma, aktar sig för stegar och svarta katter. Men vi ska fira. Som vi alltid gör.Vårat datum. Vår dag. Bara han och jag. Det är bara vi som vet vad denna "otursdag" verkligen är.



Our day Nick, XOXO, N