Mörka tankar, mycket oro

Något har lagt ett mörkt skynke över min värld. Min familjs värld. Allt går i slow motion. Det är bara en lång väntan. Ska det bli bra eller ska det gå åt helvete? Alla är rädda, alla är oroliga. Han är som en bror för mig. Och han är min vän.
Han är min familj. Han är en av oss. Min syster är hans fru. Om jag är orolig, hur orolig är inte hon? Och deras barn? Inget fungerar innan man vet hur sjuk han egentligen är. Går bara och väntar på vad som ska hända. Hur det ska gå. Hur ska det gå för min syster och hennes barn om han inte blir bra? Hur ska det gå för hela familjen? Och för hans syster? Och varför tänker jag alltid det värsta? Varför tar dem mörka tankarna över? Jag är rädd. Och orolig. Vill inte att det ska vara så här. Och önskar att dem inte bodde så långt borta. Vill inte att min syster ska vara ensam nu. Vill inte att han ska vara sjuk nu. VILL INTE ATT DET SKA VARA SÅ HÄR!!! Allt kommer rasa ihop utan honom. Han är en så stor del av vår familj så jag vet inte hur den skulle fungera utan honom. Alla vänder sig till honom när något behöver göras, han ställer alltid upp för alla. Fixar och donar så alla ska ha det bra. Det skulle inte fungera utan honom. Jag har redan förlorat min dotter och min pappa. Vill inte förlora honom också.
Finns det några högre makter så önskar jag att dem ser till så att han blir bra!! Hans barn behöver honom, min syster behöver honom och resten av familjen behöver honom. Orolig och ledsen Nanni säger nu: Over and out! XO

Avtryck

Man träffar så många.
Några bara flyktigt.
Andra en längre tid.
Vissa fladdrar bara förbi.
Snabbt, och sen är dem borta.
Andra kommer och stannar kvar.
Länge.
Men tiden avgör inte om dem stannar.
Blir kvar i minnet.
En del lämnar ett avtryck.
Även om dem bara fladdrar förbi.
Andra som stannar längre minns man inte.
Dem lämnar inget avtryck.

Finns vissa jag saknar.
Mycket.
Gone but not forgotten, XO, N